Förord till andra upplagan

Nio år har gått sedan vi skrev den första upplagan av "Saga mot Verklighet". Mycket har hänt inom levande rollspel sedan dess, men kanske inte så mycket som vi hade hoppats. Definitivt inte lika mycket som det som hände under de nio år som föregick boken, men det är väl bara naturligt. Det finns ingen anledniing att här räkna upp allt som hänt, men det är intressent att sätta ljuset på några av de effekter vi upplever att "Saga mot Verklighet" har gett upphov till.

Produktion och fiktion är numer en självklar ansvarsuppdelning. En allmän uppryckning av lajvproduktionen har inneburit att rena katastrofproduktioner är långt sällsyntare, procentuellt sett, än de var innan boken. Bara det gör oss väldigt nöjda, då det ju var projektets huvudmål. Däremot upplever vi inte att de delar som tar upp fiktionen har blivit det startskott vi hoppats på. Att möjliggöra den utvecklingen var ju målet med att få en fungerande produktion på plats, så det känns lite trist. Välproducerade lajv i sig är ju faktiskt inte så kul.

Vidare såg det ett tag ut som att erfarenhetsförmedlingen skulle börja tas på allvar, men sen kom det snabbt av sig. "Saga mot Verklighet" är fortfarande den enda samlade källan som beskriver erfarenheter av att arrangera levande rollspel. Därför är den fortfarande aktuell och eftersom vi nu har fått tillbaka rättigheterna från förlaget vill vi tillgängliggöra boken med denna nya internetbaserade upplaga. Vi kommer att i den takt vi förmår uppdatera texterna från boken utifrån kompletterande erfarenheter, egna och andras, som vi tagit del av.

Men vi vill inte att denna nya "Saga mot Verklighet" ska stanna vid den tryckta bokens ursprungliga innehåll. Tanken är istället att den ska vara ett levande kollektivt verk som byggs ut och kommenteras av alla. Idag saknas en samlande beständig punkt för förmedling av kunskap om att arrangera levande rollspel. Debattfora är för flyktiga och breda, Knutpunkt & knutpunktsböckerna för fulla av kvasiakademiska metaspekulationer och icke-konkreta manifest, och de värdefulla artiklarna blir för snabbt otillgängliga. Och vem sitter och bläddrar igenom alla sina gamla Fëa (om man har några) för att se om det inte var någon som skrivit om det problem man står inför? Effekten blir att arrangörserfarenheter och -metoder kommer bort. Målet med den här nätupplagan är att råda bot på detta.

Slutligen måste vi passa på att kommentera en annan sak som hänt sedan 1997: den grammatiska formen reale har fasats bort ur svenskan. Vi säger till och med själva (för det mesta) ett lajv numer. Annat var det när vi skrev SMV och tills vi orkar uppdatera de gamla texterna får vi alla leva med att det står en lajv i dem.

Tack till Anders Ekbom, Jonas Nelson och Åsa Karlström för era insatser med att korrekturläsa vår inscannade bok.

Stockholm januari 2007

Tomas Walch och Henrik Summanen