Vad vi såg som lösningar

En av våra första slutsatser inför Skuggor 1 var att det fanns en del grundläggande saker som på många vis avgör huruvida ett lajv blir bra eller ej.

Vi var självklart rörande överens om de mer luddiga punkterna, t ex. regel nummer 1: ”Lajv ska vara roligt, inget annat är viktigare”. När vi fluffat ner dessa visdomsord till en lagom konkret kub var det dags att ge uttalandet rum bland de vanliga dödliga.

Detta handlar i kort om idén om att mätta och torra lajvare = glada och pigga lajvare = bättre och trevligare lajvare. Bra bakgrunder och genomtänkta världsbeskrivningar och intriger faller ofta till föga när folk är uttröttade, uthungrade, sura och kalla.

Därmed blir arrangörens viktigaste uppgift att ordna mat och vatten, tak över huvudet för de som behöver, fungerande arrangörskontakt under lajvet o.s.v.

Kort sagt de praktiska grundläggande behoven och de förebyggande åtgärder som gör att man kan rätta till misstag och olyckor. Detta innebär att arrangören bör ha en så liten roll som möjligt så att denne snabbt kan springa iväg med första förband, för att bära varor eller för att hämta mer vatten. Dessutom måste arrangörerna vara lätta att nå på bestämda platser. Detta delvis i händelse av skador, men också för att lajvarna lätt ska kunna prata enskilt med arrangören när det gäller frågor kring intriger, regler, om det är allmän kunskap att orcher egentligen är svampar o.s.v. Det innebär slutligen att arrangörerna absolut inte bör involvera sig i intriger eller något annat som kan innebära att deras roller måste gå någonstans eller tillfälligt saknar möjlighet att gå ”off” utan att störa spelet.

Ur detta ställningstagande utvecklades vår syn på arrangörens övriga uppgifter. Arrangören är till för att hjälpa deltagaren och bör koncentrera sig på att se till att det finns material att bygga roller på, snarare än att ställa krav på rollprestationer. Det kräver en del arbete, speciellt med intrigerna då ”huvudroller” ofta skapar ett statiskt och oengagerande spel koncentrerat till ett fåtal. Vidare kräver det en tillräckligt genomarbetad (dock inte nödvändigtvis hundra sidor lång) världsbeskrivning som ger ett hum om normer och regler för gemene man. I de fall man vill ge en viss grupp särdrag bör enkla beskrivningar som visar hur man går tillväga bifogas. Klara instruktioner om hur man gör zombieslamsor eller syr den där mycket speciella zondrakiska hatten ökar lavinartat möjligheten att lajvarna tar med sig det du vill. Slutligen kan det vara en idé att be om deltagarens önskemål. De grupper som har speciella nöjen som boffer kan sättas emot andra krigiska förband.

Därmed kan arrangören lättare hjälpa de spelare som är osäkra eller nya att spela roligare roller än tråkbonde i byn. Dessutom kan arrangören fördela intrigerna på ett konspiratoriskt och kreativt sätt som främjar de enskilda lajvarna snarare ”alvkungen”, ”orchkungen” och ”människokungen”.

Slutligen satte vi följande tumregler:

  1. Alla varelser måste kunna kommunicera med varandra utan tolkar eller andra hjälpmedel. Svårigheter att meddela sig med varandra är sällan roliga mer än 10 minuter och brukar inte utveckla spelet. Dessutom brukar konflikter utan kommunikation alltid leda till feta krig, oavsett om de båda sidorna vill det eller inte.
  2. Till detta hör att alla roller måste vara karaktärer om de ska vara roliga i längden. Du är inte ”orch” utan ”orchen Grishnak” (eller vad du nu vill heta) med mål, värderingar och egna åsikter. Detta innebär att alla ”arter” måste ha ungefär lika mycket plats i världsbeskrivningen och att denna är djupgående nog för att det skall kunna bli några kreativa roller. Det är ett bra sätt att göra ickemänniskor intressanta att spela, samt ett utmärkt medel för att sätta sin världs prägel på de arter man vill ha med.
  3. Reglerna (speciellt för strid) skall vara enkla och tydligt visa vilka normer som gäller. Att ha klara regler är viktigare än man tror, speciellt när det gäller beteenden man inte vill veta av. Dessutom är det en trygghet för deltagaren att veta vad som gäller.
  4. Alla roller skall vara ungefär jämnstarka. Om vi skall återgå till favoritexemplet boffer innebär det bl.a. att dina träffpoäng aldrig får bli så många att du klarar av två lika skickliga motståndare. Vi satte en maxgräns vid 3+1, men det är inte så viktigt så länge ingen blir så svårbankad att det allvarligt påverkar de andra lajvarnas förmåga att sluta sig ihop mot rollen eller ökar chansen för fysiska skador drastiskt. Idén är lite ny men har gett förvånansvärt goda resultat. De som vill intrigera och springa runt och plotta mot varandra är inte hindrade av arrangörssanktionerade ”powerroller” och har inga orättvisa regelövertag gentemot varandra. Dessutom främjar det många små välskrivna intriger snarare än en enskild grundplott.
  5. Alla är välkomna så länge de inte missköter sig (åldersskillnaderna mellan deltagarna har varit minst sagt varierande).