Landet Lajvien

I en del fall märker deltagarna att den värld arrangörerna har beskrivit i sina brev och den värld de befinner sig i under lajven är mycket olika. Detta kan bero på flera faktorer, ibland att de inte har orkat läsa breven, de kan till exempel vara lata, eller så är breven dåligt skrivna. Ibland är världen inte realiserbar för lajvare, till exempel fungerar kanske inte det ekonomiska systemet. I dessa fall tenderar det att bildas någon slags kompromissvärld, en allmän lajvvärld, och den brukar populärt gå under namnet Lajvien.

I landet Lajvien finner man alla extremklyschor från fantasylitteraturen och från andra lajver. Buskisbönderna är roliga, härskarna onda, soldaterna burdusa och spelmännen spelar samma visor som de alltid spelar. Vi tycker inte att det här är något önskvärt eftersom det tar bort grundidén med lajv: att man befinner sig i en annan värld. En värld som fungerar och lever.

Landet Lajvien är ett bra exempel på vad som sker när inte arrangörerna sköter sina åtaganden ordentligt, nämligen att deltagarna tar över och gör det bästa de kan av situationen. På de sämst skötta lajverna lyser arrangörerna ofta med sin frånvaro och det är hjälpsamma deltagare som har ryckt in för att se till att matleveranserna och vapenkontrollen fungerar. Om inte lajvvärlden fungerar skapar det ett vakuum och där fyller spelarna ut med den information de känner till om sina roller - de blir trista arketyper.

En lajvvärld måste etableras stenhårt i breven, den måste vara tydlig och kännas logisk. Arbetar man i fantasygenren har man det extra svårt eftersom man alltid måste motarbeta de grundinställningar som finns hos deltagarna. Under Nyteg ville vi ha en värld där jämställdheten mellan könen var total, vi ville ha kvinnliga militärer, ledare och den allmäna uppfattningen skulle vara att en man och en kvinna var precis lika mycket värda och kunde göra precis samma saker. Det här var en av de svåraste sakerna att befästa trots att vi skrev uttryckligen i världsbreven hur det låg till och teckningarna manade tjejer till att spela klassiska mansroller. Det egna samhället har ett grepp om oss som är hårdare än vi tror, och det var inte grabbarna som hade svårast att acceptera detta. Vi fick till exempel in en bakgrundsbeskrivning från en kvinnlig soldat som skrev att rollens far hade blivit ledsen eftersom han inte fått någon son utan bara en flicka!

Så långt fördomarna från vår egen värld. En kanske inte lika hård brottningsmatch har lajvvärldskonstruktören mot de etablerade fantasyklyschorna. Riddaren är ädel, jungfrun är fager, herremannen ond och borgaren snål. Lyckas man skapa en förändring i sättet spelarna agerar mot varandra kan detta ge en mycket stark känsla av att befinna sig i sagan. Under lajven Grådager (1994) arbetade arrangörerna mycket med att poängtera problem i dagens samhälle genom ett scenario där spelarna ovetandes placerades i svåra situationer. Där fanns rasism mot rödhåriga, förtryck mot flyktingar, ädla skurkar och onda nunnor. Vi tror att det är genom spelvärlden man kan säga någonting till sina deltagare, och därigenom göra sin lajv minnesvärd. Tjugoandra gången någon åker på Den Typiska Fantasvlajven kommer hon eller han inte ihåg särskilt mycket. Det är roligare om arrangörerna har tänkt lite, det är inte roligt att läsa en bok orn man vet hur den slutar redan efter första kapitlet.